I morgon (tror jag) var det 4 veckor sen jag var på ett gym senast. Visst jag har rehab tränat nästan varje dag och löptränat då och då. De första 3 veckorna sög det verkligen att inte få gymma. Det var en grym saknad och jag var riktigt grinig för att jag inte fick det.

Den sista veckan har det börjat svänga lite. Känns som jag fått lite distans till det och kopplat bort. Nu är jag ute och går mer eller bara kockar i köket. Det känns skapligt bra. Det känns mer harmoniskt och faktiskt har axeln börjat kännas bättre.

Kriget mellan mej och den är slut nu. Ju mindre arg jag är på den desstå bättre går det.

Har aldrig käkat såhär bra heller. Knappt någon känsla av "tokhungern" som jag annars hade varje dag. Nu hinner jag ju planera måltiderna mer. Annars blev det ofta macdonalds direkt efter träningen bara för att jag hade så lågt blodsocker.

Det känns bra helt enkelt! När jag väl kommer kunna börja gymma igen ska jag verkligen börja lungt och jag ska njuta av att kunna både käka och träna - men i vettiga mängder. 

Nej det är inte normalt och det är inte sant. Kan inte fatta att folk är så hoppfulla och går på sånt här (eller att gmail planterar sån reklam i min inkorg eller för den delen att aftonbladet har en sån annons ute.)

Enda sättet att gå ned i vikt är att göra av med fler kalorier än man äter. Sen om man gör det med GI, magsäcksoperation eller motion kvittar lixom. Så länge man kan hålla sej ifrån trimgel och hälsokosts "magiska" medel.

Suck =/