Kommentaren sades av Erika Johansson och även om jag vet svaret. (Dom gör andra roliga, fantastiska saker) så känns det inte riktigt som jag har kommit fram till det varken emotionellt eller praktiskt.

Jag har nu vilat helt från styrketräning sen i torsdags och innan dess körde jag på halvfart i en vecka. Sen ska jag fortsätta att vila minst till Söndag. Eventuellt mer.

Andledningen är såklart skador, dessa irriterande saker som uppstår i axlar och ben på mej. Jag börjar till och med bli trött på att höra mej själv gnälla om det (för tro mej jag är gnällig) men det är bara för att det blir så frustrerande. Det är frustrerande att det gör ont i axeln när jag ska bära saker eller när jag borstar tänderna eller vrider ur en handduk. Jag tror inte i min vildaste fantasi att det är något allvarligt eller en permanent skada men det som irriterar mej är att jag avikker från planen.

Ja just det planen. Planen att allt skulle gå som smort fram till sommaren. Att stången med mirakelvikter fullständigt skulle flyga upp och mina muskler skulle vara rippade och snygga på stranden. Den noga genomtänka, smarta, genialiska planen.

Ja planen måste nu omarbetas rejält. Jag återkommer när den nya, grymma planen är klar. Tills dess ett stort lass kärlek till min flickvän som orkar stå ut med mitt gnäll och antar att jag får ge detsamma till mattias. Min "pojkvän" som får stå för mirakellyften medan jag vilar.